Under mina snart 11 år tillsammans med Feffe så har jag säkert väntat på henne i 1,5-2 år av dom. Jag väntar på att hon ska bli klar på morgonen. Jag väntar på att hon ska röka. Jag väntar utanför hennes jobb på att hon ska bli klar. Om vi bestämmer en tid att träffas på stan så väntar jag på henne. Och om hon ska plocka upp mig med bil en tid som vi har bestämmt. Då får JAG vänta på att hon ska komma och hämta mig.
Trots det så står jag där, efter 11 år och väntar. Måste betyda nåt? Kärlek absolut, men framförallt har man ju utvecklat ett enormt tålamod och en speciell pose, lite hängande och med lätt uttråkad uppsyn.
Tack Feffe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar