Jag når Berga, jag kör E 18 norr, det är stan i mitt hjärta av lycka och sorg,men alla dom drömmar jag har, finns ej där.Jag måste ta en chans i mitt liv, måste på det där tåget innan det går förbi,men jag förblir passiv står kvar där jag är,fast jag sagt till mig själv; jag gör det, jag svär.Jag vet att det är tragiskt att inte leva så som man lär.....
När ska jag leva mitt liv för mig, gör dom saker jag tror på?När ska jag våga vara mig själv och fånga dom drömmar jag vill nå,så när kommer jag leva mitt liv för mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar